Gjutet i lugn takt: en dag i ateljén

Ateljén är ett enda långt rum med stenväggar: en rad smältgrytor längs ena sidan, hyllor med mognande ljus längs den andra. Det håller sig svalt året runt, vilket passar vaxet. Vi är en handfull personer som arbetar här. Det här är en vanlig dag.

Klockan sju: den första smältningen

Det första arbetet är att få upp vaxet till rätt temperatur. Block av filtrerat bivax läggs i grytorna kvällen innan, och vid sju är de flytande och gyllene. Vi smälter vaxet långsamt i vattenbad, aldrig över öppen låga, så att det aldrig bränns vid och behåller både sin färg och sin honungsdoft.

Medan det värms kontrolleras kopparna. Varje kopp av stengods kommer från vår keramiker och skiljer sig lite från nästa. Vi går igenom var och en för att hitta sprickor eller ojämn glasyr på insidan, och sätter sedan en bomullsveke i mitten med en liten klämma som håller den rak.

Mitt på förmiddagen: gjutning

Att gjuta är ett stillsamt arbete. Vaxet hälls i vid en temperatur som vi håller inom några få grader, långsamt, från en kanna med smal pip, så att ingen luft blir instängd. Till doftljusen i keramik rörs de ekologiska eteriska oljorna ner i sista stund, uppmätta efter vikt.

Bivax krymper när det svalnar, och en liten grop bildas runt veken. En timme senare fyller vi på varje ljus med en andra, mindre gjutning. Det är det steget som ger våra keramikljus deras plana, jämna yta.

Satser så små att varje veke kontrolleras för hand.

Eftermiddag: blockljus och packning

Efter lunch öppnas formarna till blockljusen som göts dagen innan. Blockljusen glider ut, klipps plana vid basen och poleras med en mjuk trasa. Vart och ett vägs och får sitt satsnummer skrivet på undersidan.

Sedan packas ljusen som göts för flera veckor sedan och nu är färdigmognade. Vart och ett slås in i papper, märks och läggs i ask av samma person som kontrollerade det, så att vi alltid vet vems händer det senast passerade.

Skymning: den sista kontrollen

Innan vi går hem tänds ett ljus från varje sats på testhyllan. Vi iakttar hur smältan bildas, hur hög lågan står och om den ryker, och anteckningarna förs in i satsboken. Om något inte stämmer får hela satsen vänta tills vi vet varför.

Sedan täcks grytorna, lamporna släcks och hyllorna fortsätter att mogna i mörkret. Ingenting här går fort. Det är ungefär det som är tanken.