Första tändningen, rätt gjord

Första gången du tänder ett ljus avgör hur det kommer att brinna resten av livet. Vax har ett slags minne: vid varje tändning tenderar smältan att stanna där den stannade förra gången. Blåser du ut ett nytt ljus efter tjugo minuter gräver det en smal tunnel ner genom mitten och lämnar en ring av oanvänt vax längs väggen.

Ge det tid

Låt ljuset brinna första gången tills smältan når kanten, eller nästan. För våra keramikljus tar det ungefär två timmar; för ett blockljus på 7 cm får du räkna med två till tre. Välj en kväll när du är i rummet hela tiden.

Bivax smälter vid ungefär 63 °C, högre än paraffin och soja, och det är därför det brinner så långsamt. Det innebär också att smältan breder ut sig gradvis. Ha tålamod: kanten nås oftast under den sista halvtimmen.

Innan du tänder

1. Klipp bomullsveken till ungefär 5 mm. En lång veke ger en hög, osande låga.
2. Ställ ljuset på en plan, värmetålig yta, borta från drag, gardiner och hyllor ovanför.
3. Tänd veken nära basen, så att lågan når vaxet direkt.

Efteråt

Kväv lågan, eller doppa veken i det smälta vaxet och räta upp den igen. Låt ljuset svalna helt innan du flyttar det: flytande bivax håller värmen en god stund.

Från andra tändningen och framåt bör du sikta på en till tre timmar åt gången, och aldrig mer än fyra. Om lågan blir hög eller börjar fladdra släcker du den, klipper veken och tänder igen.

Ett ljus minns sin första tändning. Ge det två timmar.

Blockljus är lite annorlunda

Ett fristående blockljus smälter inte alltid ända ut till ytterkanten, och det ska det inte heller: den tunna ytterväggen är det som håller smältan på plats. Om det med tiden bildas en kant kan du försiktigt trycka in den medan vaxet fortfarande är varmt och mjukt. Den ger då näring åt lågan och håller ljuset brinnande jämnt.

Om ditt ljus får en mjuk vit hinna på ytan är det blom, ett naturligt tecken på rent bivax. Torka av den med en mjuk trasa, så kommer guldet tillbaka.