En morgon vid bikuporna

Biodlare börjar tidigt. Innan dagen har hunnit bli varm är det mesta av samhället fortfarande inne i kupan, och bina är lugna. Vid halv sju är rökpusten tänd, slöjan på, och det första locket lyfts av med ett mjukt knak när propolisen släpper.

Varje ljus vi gör börjar här, långt innan någon tänker på vekar. Vi köper vårt vax från små europeiska biodlare, de flesta med några dussin kupor, en del med bara ett dussin. Vi besöker dem när vi kan. Så här ser en sådan morgon ut.

Kupan öppnas

Röken används sparsamt: några pustar vid flustret och under locket räcker för att hålla bina lugna. Ramarna tas upp en i taget, hålls upp mot ljuset och vänds långsamt. Varje ram berättar något om samhället: hur mycket yngel det finns, om drottningen lägger ägg, hur mycket honung som har lagrats.

Lådorna överst rymmer honungen. En bra vecka är ramarna tunga och förseglade med ett blekt lager färskt vax, täckvaxet. Det tunna lagret är vad vi är här för.

Var vaxet kommer ifrån

Bina tillverkar vax i små körtlar på bakkroppens undersida. Det kommer fram som små genomskinliga flagor, som de tuggar och formar till vaxkaka. Det kräver väldigt mycket nektar: biodlare brukar säga sex till åtta kilo honung för varje kilo vax. Ingenting i processen går fort, och därför har bivax alltid varit dyrbart.

När honungen skördas skärs täckvaxet bort för att öppna cellerna. Honungen rinner ut och täckvaxet blir kvar. Smält, filtrerat och gjutet i block blir det det rena, gyllene vax vi gjuter med. Gamla yngelkakor, mörkare och tyngre, stannar i biodlarens eget kretslopp och hamnar aldrig i våra ljus.

Varje ljus börjar med en ram som hålls upp mot morgonljuset.

Vad vi kräver

Vi certifierar ingen själva, och vi vill helst inte låtsas att vi gör det. Det vi letar efter är enkelt, och vi kontrollerar det på plats.

• Vax från täckvaxet på honungsramarna, inte från gamla yngelkakor.
• Endast rent bivax: inget paraffin och inga blandningar, kontrollerat i varje sats vi tar emot.
• Tillräckligt med honung kvar i kupan för att bina ska klara vintern.
• Biodlare vi känner vid namn, vars kupor vi själva har stått bredvid.

Nedför backen igen

Vid nio ligger solen på kuporna och bina flyger i mängder. Locken läggs tillbaka, rökpusten släcks i en hink med sand, och det finns kaffe i bilen. Täckvaxet smälts och filtreras under de följande veckorna, och blocken skickas vidare till vår ateljé, där den långsamma delen börjar igen.